O, gamla klang- och jubeltid,
 ditt minne skall förbliva
 och än åt livets bistra strid
 ett rosigt skimmer giva.
 Snart tystnar allt vårt yra skämt,
 vår sång blir stum, vårt glam förstämt;
 o, jerum, jerum, jerum,
 o, quae mutatio rerum.

 Var äro de som kunde allt
 blott ej sin ära svika.
 Som voro män av äkta halt
 och världens herrar lika ?
 De drogo bort från vin och sång
 till vardagslivets tråk och tvång;
 
o, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum.

 Den ene vetenskap och vett
 i de scholares mängder
 Den andre i sitt anlets svett
 på paragrafer vränger.
 En plåstrar själen som är skral
 en lappar om dess trasiga fodral.

o, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum.

 Men hjärtat i en sann student
 kan ingen tid förfrysa.
 Den glädjeeld som där han tänt
 hans hela liv skall lysa.
 Det gamla skalet brustit har
 men kärnan finnes frisk dock kvar

och vad han än må mista
den skall dock aldrig brista.

 Så sluten bröder fast vår krets
 till glädjens värn och ära.
 Trots allt vi tryggt och väl tillfreds
 vår vänskap trohet svära.
 Lyft bägarn högt och klinga, vän !
 De gamla gudar leva än,

bland skålar och pokaler,
bland skålar och pokaler.

Mel : Unknown [RÜCKBLICK]
Text: Eugen Höfling 1825 "O alte Burschenherrlichkeit"
SV  : August Lindh 1921 Uppsala
      Sångbok för Västmanlands-Dala nation nr. 9
Web : http://www.liederschatz.net