En vän jag har i Jesus, Med honom allt jag fått.
 Han är skönast af mång tusen för min själ,
 Och "liljan uti dalen" jag ser i honom blott;
 Mig han rena kan från synder, brister, fel.
 I sorg är han min hugnad, I nöd är han min lott;
 Han 'r min sköld, min borg, min fröjd, min del.

Han är "liljan uti dalen," en morgonstjärna klar,
Han är skönast af mång tusen för min själ.

 Han all min nöd har tagit, Och all min sorg han bar,
 Han i frestelsen ett säkert torn mig är.
 För honom allt jag lämnar; jag intet vill ha kvar.
 Städs' hans starka kraft mig uppehåller här.
 När satan vill mig fresta, Är Jesus mitt försvar;
 Till säkra hamnen han mig ljufligt bär.

 Han aldrig skall mig lämna Och öfvergifva här,
 Om jag uti tron fullbordar blott mitt kall.
 Jag intet har att frukta: mig hanen eldsmur är.
 Han min själ med himmelskt manna mätta skall,
 Och snart i härligheten Jag skall min Jesus kär
 Förklarad se vid helga flodens svall.

Mel : William Shakespeare Hays 1881 [SALVATIONIST]
Text: Charles William Fry 1881 "The Lily Of The Valley"
SV  : "Liljan i dalen"
      Nya Psalmisten: sånger för allmän och enskild uppbyggelse
Web : http://www.liederschatz.net